Tandlossning

Tandlossning (Parodontit) tillhör en av världens vanligaste orala sjukdomar. Bland västvärldens vuxna befolkning lider 40% av måttlig parodontit och 5-10% av grav parodontit. Vid 65 års ålder har mer än 10% av den svenska befolkningen inga egna tänder kvar i munnen.

Sjukdomen orsakas av bakterier i en inflammerad ficka mellan tand och tandkött. Bakterierna samlas i tandsten nere i tandköttsfickorna och orsakar där en inflammation, som är kroppens försvar mot bakterierna. Tillåts sjukdomen fortlöpa medför vävnadsnedbrytningen i förlängningen att tanden lossar från käkbenet.

Huvudsakligen är det vuxna som drabbas av tandlossning och sjukdomsförloppet är vanligtvis långvarigt, runt 20-30 år, för att kulminera i femtio- sextioåldern. Parodontit innebär inte att tanden är sjuk utan det är endast fästet som drabbas. Detta innebär att även implantat kan drabbas och sjukdomen kallas då peri-implantit.

Diagnos

Idag diagnostiseras tandlossning under rutinundersökningar genom att man mäter  tandköttsfickans djup med hjälp av en graderad sond eller med röntgen.

Är fickan djupare än 4 mm anses den vara drabbad av tandlossning och behandlas, annars utförs ingen behandling.

Metoderna visar bara skada som redan skett dvs. resultat av nedbrytningen. För att påvisa pågående nedbrytning kontrolleras om fickdjupet ändrats sedan senaste mätningen.

Behandling

Beroende på hur långt framskridet sjukdomsförloppet är krävs olika omfattande behandling. Vid flertalet drabbade tandköttsfickor delas munnen in i fyra kvadranter som behandlas vid fyra timslånga tillfällen.

Scaling eller depuration innebär att tandhygienisten skrapar bort tandsten och plack både mekaniskt och med ultraljud. Tandstenen kan sitta även under tandköttskanten vilket gör det svårt att komma åt men även att veta när det är färdigbehandlat. Då den behandlade tandhalsen har en glatt yta anses den vara färdigbehandlad.

Efter att samtliga kvadranter behandlats följer det en period på tre till sex månader av exceptionellt noggrann munhygien innan patienten kallas till ett återbesök för att utvärdera resultatet av behandlingen. Efter den tiden kan fortfarande vissa fickor vara djupare är 4 mm vilket utgör grund för vidare behandling och återupprepning av tidigare behandlingsprocedur. I de fall då patienten fortsätter brista i sin munhygien kommer sjukdomen inte att avstanna och detta kan i längden att leda till att tanden inte går att rädda utan måste ersättas med ett implantat.